一首美麗的瑞典愛情詩

Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av några rosor.
Du fann att jag var vacker och liknade något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången.
Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade ingen vilja än - försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att jag ingenting behöver.

- Edith Södergran

墜入愛河的女人

來到你的身邊，我一絲無掛，

靈魂早已被我留在了那海邊的峭壁上，

如同那天空般湛藍的紗裙，

在你的桌邊，我纖纖而坐，

就象被期待的女人，

飲上一杯美酒， 蘊吸著玫瑰的芳香，

你讚歎我的美麗，恰似夢中的情人，

我也忘卻了一切，我的童年和故鄉，

隻感覺你的觸摸將我緊緊地擁柔，

在你的微笑中，我尋找著自己影子，

映入眼簾的隻是粉末般消融的身軀

和被時光剝離的姿容，

噢，快把我摟緊，

在你溫馨的懷中我已別無所求.